Lyssnar/tittar på debatten från Publicistklubben Södra igår kväll.

De diskuterar just nu sponsrad journalistik, framför allt den intressanta som körs på Spot.us och delar av panelen tror såklart inte alls på det. SJF-bossen Agneta Lindblom-Hulthén visar att facket sällan befinner sig i verkligheten utan i någon parallell värld där löneutrymmet är obegränsat.

Hemska tanke, någon annan än redaktionen fattar beslut om vad som ska skrivas om. De tycker att det vore fasansfullt om kunderna faktiskt fick bestämma över produkten som de betalar för. Det märker vi läsare dagligen och det är en anledning till att vi slutar köpa papperstidningen.

När man lyssnar så inser man varför tidningsbranschen har problem. Och betydligt större problem än dem som Expressen visade exempel på igår då man fotograferade, intervjuade och publicerade i tidningen utan att upptäcka att det var fel person...

Plötsligt ser jag lösningen. Här är den ultimata affärsmodellen för sponsrad journalistik:

1. Läsare kommer in med förslag på storys som de vill ha skrivna.

2. Dessa läggs ut på en sajt och folk kan börja lämna bidrag donera pengar. Men det finns två sätt att lägga bidrag donera pengar. Nämligen för och emot. Den som vill att journalisten INTE ska skriva storyn lägger sina pengar på detta. En del kommer att tycka att det är ett sätt att köpa sig fri.

3. Det absolut bästa är förstås om den som vill att storyn INTE ska skrivas samlar ihop mest pengar. Då får journalisten betalt utan att behöva jobba. Det här är en modell som Journalistförbundet säkert skulle acceptera.

Förtydligande: Ovanstående innehåller förstås en viss ironi.

Personligen är jag övertygad om att det inom kort dyker upp journalistik, riktig grävande journalistik då inte låtsas-granskningar och bantningstips som kvällspressen specialiserat sig på, bekostad av stiftelser.