I höst är det tio år sedan jag lämnade Allers Förlag. Redan något år tidigare började diskussionerna om inte veckotidningarna borde få hemsidor på webben. Koncernen ville skynds långsamt.
Nu läser jag i en intervju på Internetworld att tio år senare har det för många titlar på Allers Förlag inte hänt någonting - trots att människor idag spenderar mer tid på internet än tv-tittande och reklaminvesteringarna på webben är mycket större än de i magasinen (4 miljarder jmf med 0,8 miljarder 2007)... Internetworld citerar:
"Flera tidningar vill ut på nätet, men jag håller emot. Det finns ingen anledning att stressa. Jag tycker att vår takt på en till fyra nya sajter per år är alldeles lagom, säger Susanne Willfors på Allers."
Även Allers läsare (mest 55+) är idag ute på nätet.

Dagstidningsfolk från hela världen har samlats i Göteborg för att slå sina kloka huvuden ihop. Många av dem har valt att stoppa huvudet i sanden och lyfta fram statistik som visar att världens samlade upplagor för tryckta nyhetstidningar växer (tack vare att länder som Indien och Kina nu har miljoner fler människor som har råd att ha en tidning samt de ökade mängderna gratistidningar). De talar tyst om hur västeuropa och USA redovisar sjunkande upplagor och minskade annonsintäkter.

Seth Godin kanske är på rätt spår när han pratar om trädkramare som begrepp. Eller rättar sagt ställer han frågan "Äger du träd?" i ett blogginlägg som till stor del handlar om det faktum att bokförlag tar ut samma pris för en e-bok som för en p-bok. "Tydligen räknar inte förlagen papper, lagring, inventering, returer och fraktkostnader i sina kostnadskalkyler" skriver han.
Många förlag och tidningsföretag agerar alltså som om de ägde träd eller tryckerier (något som många tidningar visserligen gör men inte många bokförlag) då de väljer att inte satsa på ny teknik. Istället öppnar de för andra att göra det.
Tänk att företag som Lulu och svenska kopian Vulkan tillåts växa till framtidens kombination av förlag och distributörer och att det inte är några etablerade förlag (eller tryckerier) som står bakom satsningarna. Nej, trädkramarna överlämnar glatt initiativet till nya aktörer.
Seth påpekar att det inte handlar om träd utan kan lika gärna handla om kemikalier (fotoindustrin), plast (film- och musikindustrin) eller datorer (PC:n kan komma att ersättas av mobiltelefoner). Varför inte lägga till olja (bilindustrin) där Saab och Volvo är bra exempel på hur man kan missa ett paradigmskifte.

Seths slutsats: "Om du jobbar på en dagstidning som känner så här, då är varje dag du stannar en bortkastad dag."

Själv kan jag bara titta tillbaks på de tre papperspublicister (Allers, Egmont och NST - numera HD/NST) jag varit anställd hos. Alla var de extremt lånsamma att ta till sig nätets möjligheter och ärligt talat så har ingen av dem ännu kommit speciellt långt, trots en del satsningar genom uppköp (Allers har exempelvis köpt Spray och Blogg.se men har hittills haft svårt att transformera sina gamla produkter till den digitala nutiden) och via egna IT-avdelningar uppbyggda (läs hemmasnickrade) webbplattformar.

Kanske är det dags för alla gamla företag att börja fundera över hur länge trädkramarna ska få bestämma strategin? Det kommer en tid då de är ensamma kvar i skogen.