Idag hade HD storyn om fri entré på elitidrott i Helsingborg, inklusive krönika av Marjan Svab. Tre elitklubbar som alla håller till på Idrottens Hus har vid olika tillfällen under säsongen testat att låta sponsorer bjuda på entrén. (Ärligt talat är HHC pionjärerna på detta)
Några exakta siffror på hur mycket sponsorerna betalat per åskådare eller match för detta finns inte. HD:s artikel innehåller försiktigt positiva uttalanden från ansvariga i klubbarna.
Verkligheten är såklart inte lika glasklar och min första reaktion var - det går inte att få ihop ekonomin på detta. Vad händer med betalningsviljan hos publiken? Hur löser man logistiken om det blir fullsatt?

Men så satte jag mig ner för att skriva ett mail och det förvandlades till en bloggpost men en verklig kalkyl på caset.
Basketlaget Öresundskraft bjöd på fri entré till sin första kvartsfinalmatch, det gjorde att de för första gången på många år hade över 2000 åskådare. Succé och bra stämning enligt rapporterna.
Skillnaden är dock markant mot FCH som förra säsongen hade över 2000 åskådare på båda hemmamatcherna mot Warberg i kvartsfinalserien. Betalande åskådare.
Varje hemmamatch i slutspelet är värd 100 000 kronor för FCH. Det är de förmodligen inte för Öresundskraft som hade ett snitt i grundserien på 607 åskådare...

Okej, men tänk om man skulle våga då. Anta att:

• Ett antal företag går in i en pool och betalar 1 kr för varje åskådare - under hela säsongen, för samtliga tre lag.
• Alla publiksiffror kontrollräknas av godkänd revisor för att det inte ska finnas luft (det har blivit mindre sådant de senaste åren i takt med färre fribiljetter) utan vara verkliga siffror
• Varje månad får publiksponsorerna en faktura där varje match redovisas, maxkostnaden blir då drygt 2500 kr, oftast kanske hälften? Totala publiksiffror den gångna säsongen (exkl slutspel); FCH 14.146 (11 matcher), OV 9.776 (13 matcher) och ÖK 10.015 (16 matcher?). Fri entré hade kanske dubblat siffrorna och varje publiksponsor hade då fått lägga upp 60-70.000 kr för en säsong.
• Hur många krävs då? Tja, snittintäkten per åskådare över hela säsongen ligger kanske på 30-40 kr max (medlemmar går in gratis hos alla klubbar samt ett antal sponsorer och biljetter som betalas av andra och inte syns i publikintäkterna). Alltså krävs 30-40 företag som är beredda att betala mellan 40 och 100 Tkr per år för att bjuda helsingborgarna på fri entré. Totalt 1,2-4,0 miljoner, inga gigantiska summor för tre klubbar. När nu dessutom OV åkte ner i ettan så blir det kanske bara med två klubbar.

Utmaningar:

• Ska man tillämpa först till kvarn på hela arenan, dvs kö?
• Ska man ha förköp som komplement så att de som vill säkra plats till en attraktiv match kan göra det - mot en mindre avgift, t ex 20-30 kr/biljett? Alternativt att sponsorer i publikpoolen kan plocka ut ett antal biljetter med platsgaranti...
• Ska man ha kvar säsongskort för dem som vill säkra en egen stol?
• Vilket värde får sponsorernas årskort om det är fri entré till varje match?
• Tillför publiksponsorerna nya pengar eller försvinner det pengar från övrig sponsring? (Det här är den största risken)
• Ska slutspelet innefattas av systemet eller lämnas utanför?
• När åskådarna betalar entré går det succesivt att höja intäkten per åskådare - skulle det vara lika lätt med Publiksponsorer?

Men kanske det är värt att titta vidare på. Det skulle stimulera klubbarna att locka dit fler åskådare, för de egna medlemmarna skulle det närmast bli obligatorisk närvaro eftersom det ger intäkter till föreningen.

Dessutom skulle motvikten mot "nästan-lyx-sporterna" fotboll och hockey bli tydligare. Både Rögle och HIF har höjt sina biljettpriser för varje år och trots rekordmånga årskort sålda så vet jag flera som efter många år nu slutat köpa årskort på HIF för att det blivit för dyrt. Det är inte alla familjer som har råd att lägga 10-20.000 kr/säsong för att se allsvensk fotboll på sittplats.

Där är fortfarande basket och innebandy folkets idrotter, det ska inte kosta mer att se en innebandymatch än att gå på bio!

Det är faktiskt inte en så tokig idé som jag tyckte i morse. Kanske skulle till och med ett par riktigt stora företag kunna klippa hela summan och fördela mellan sig.
Jag tror också att man måste göra det över längre tid, avtal på minst tre år för att skapa trygghet.

Det hade varit ett spännande, unikt experiment måste jag erkänna. Enda risken är om man en dag tvingas börja ta betalt igen. Exempelvis då man ska flytta in i en svindyr, nybyggd evenemangsarena med plats för +6000 åskådare...