Det händer att man blir uppringd av stressade telefonsäljare. Att de är stressade förstår man då man läser om hur de inte ens hinner prata med alla de ringer upp.
Ofta har de ingen som helst koll på vem de ringer. Jag fick ett samtal från ett företag som ville sälja "en professionell hemsida" till mig. Några sekunder in i samtalet frågar säljaren "har ni en hemsida idag?". Visst är det komiskt? Ingen som helst research.
En annan säljare försökte prata handboll efter att jag tydligt förklarat tre gånger att jag inte var intresserad av hans investeringstips och att det var bättre att han lade tiden på att ringa någon annan på listan.

Vissa företag verkar tro att marknadsföring handlar om att lura kunden att köpa något. De säljer hellre fel produkt till fel kund än att missa en affär. Jag tror och hoppas att det inte är en bra strategi i längden.
Comhem är ett bra (?) exempel. När du skaffar digital-tv från dem så upptäcker du snabbt att vissa kanaler som fanns gratis i det analoga kabelnätet inte är gratis om du vill ha dem digitalt. Och för att få ungefär samma utbud med bättre bildkvalitet så måste du betala mångdubbelt mycket mer.
De tvingar på dig en massa kanaler du inte vill ha för att ge dig tillgång till de fåtal som är intressanta. En märklig strategi. Ungefär som om ICA skulle tvinga dig att köpa nötfärs för att du ska få handla kyckling.

Genom att agera på detta vis skapar de misstroende istället för förtroende. När de sedan ska sälja in en ny tjänst som HD-TV så kommer kunderna att lita mindre på lovorden. När kunderna vet att de blivit lurade en gång - varför ska man tro på företaget nästa gång?
Förtroende bygger man i varje led av företaget. När ekonomiavdelningen har problem med rutiner och skickar ut felaktiga fakturor och sedan inte riktigt vill stå för sin oförmåga - då skadar det förtroendet och gör kunderna mindre mottagliga för nya budskap.
Dåliga telefonsäljare eller en undermålig kundtjänst (som exempelvis inte klarar av att svara på kundernas frågor eller tvingar kunden att sitta i telefonkö en halvtimme för att lösa bagateller) har samma effekt. Förtroendet sjunker. Ibland kan man överleva ändå tack vare en monopol-liknande situation  - som exempelvis i Comhems fall.

E-post är en fantastisk kanal att kommunicera med kunder. Men det förutsätter att du inte missbrukar kundernas förtroende. Dels att bara skicka ut till dem som uttryckligen sagt att de vill ha mail.
En del företag försöker lura in kunder i sitt adressregister. Ett exempel är Helsingborgs Dagblad där du kan kommentera alla artiklar. Kanon. Dessutom kan kunden välja att ta emot e-post med erbjudanden från HD. Ett fel bara - rutan är ikryssad från början och kunden måste alltså kryssa ur rutan.
Resultat: många läsare kommer att få e-posterbjudanden som de upplever sig inte ha efterfrågat och förtroendet sjunker. I värsta fall lägger de till avsändaradressen i sitt filter för skräppost och inga nya mail från företaget kommer någonsin att nå kunden igen.

Permission marketing skriver Seth Godin om i sin blogg. Han skriver:

Real permission works like this: if you stop showing up, people complain, they ask where you went.

Om du lyckats riktigt bra kommer alltså kunder att höra av sig för att de saknar ditt nyhetsbrev. En annan bra formulering i ett läsvärt inlägg:

Permission is like dating. You don't start by asking for the sale at first impression. You earn the right, over time, bit by bit.

Där har vi något som många marknadsförare har svårt att förstå. Av någon anledning är det okej att ringa upp en vilt främmande människa och övertala denna till att gifta sig innan de ens träffats. En telemarketingsäljare går oftast ett steg längre på jobbet än de skulle göra på krogen.
Resultatet är förmodligen fler one night stands än långvariga förhållanden byggda på förtroende. Frågan är om det är det som företagen helst vill ha?