Olika myndigheter får ständigt krav på sig att skära i verksamheten. Oftast är det ökade lönekostnader som gör att det inte finns utrymme för samma bemanning utan att det tillförs mer resurser (läs skattepengar).
Per automatik så utlöser sådana beslut en stor mängd ramaskri i form av gråta-ut-i-tidningen-synd-om-dem-som-blir-av-med-jobbet-reportage. Vad det däremot sällan verkar utmynna i är effektivisering av arbetet på nämnda myndigheter.
Ett klockrent exempel är försäkringskassan. Har själv haft väldigt begränsad kontakt med dem eftersom man som egen företagare ändå aldrig har råd att vara sjukskriven och skulle man vara sjuk några dagar så tar man inte ut ersättning utan jobbar igen de förlorade timmarna när man blivit frisk.
Däremot har jag via kompisar hört talas om de snåriga reglerna för föräldrapenning. Reglerna är så extremt komplicerade att ingen kan förklara dem på fem minuter.
Varför?
På en myndighet med besparingskrav vore det väl en självklarthet att effektivisera jobbet. Vilket är det snabbaste sättet att göra det? Jo, att göra det enklare för kunderna och därmed minska antalet fel och den tid som personalen måste ägna åt att förklara samma sak om och om igen.
De företag som tillämpar samma metodik som statliga myndigheter gör det främst av skälet att förvirra kunderna (exempel: prissättning av mobiltelefonoperatörers tjänster) inte att sysselsätta personal på sin kundtjänst.
Läs själv reglerna om föräldrapenning på Försäkringskassans hemsida och bedöm om de är effektiva (förenklade) så långt det går.

Känns mer som om man maximerat krångligheten eller hur?

Okej, då ska vi se det positiva i allt det här. Det finns enorma möjligheter att rationalisera och effektivisera alla våra myndigheter genom att använda IT bättre (det finns gott om exempel på att man tar emot anmälningar till träffar via mail och hanterar dem manuellt istället för automatiska formulär) och att göra reglerna enklare att förstå och tillämpa.
Sedan kan man ju välja om man ska använda effektiviteten till att minska kostnaderna och sänka skatterna eller om man ska erbjuda mer för samma pengar.
Förmodligen skulle det innebära en viss orättvisa. Exempelvis skulle man med föräldraförsäkringen kunna tänka sig att man får en schablonersättning för de dagar man plockar ut som är kopplad till basbelopp istället för månadslön.
Ta exempelvis ett halvt prisbasbelopp, och dela på 21 dagar, vilket skulle bli 959 kr/dag. Betydligt mer än de flesta föräldrar får idag, men mindre än vissa.
Nej, det skulle inte vara helt rättvist. Det hade gynnat låginkomsttagare  och arbetslösa mer än andra. Självklart skulle man också tvingas införa en spärr som innebär att det bara går att få ersättning för, säg de första tre barnen för att undvika missbruk av systemet. Vill man skaffa fler får man faktiskt betala för det själv.
Sedan skulle det vara upp till var och en att bestämma när man ville plocka ut dagarna innan barnet fyllt, ja säg sju år. Ge varje förälder 200 dagar/barn. Man får plocka ut max 20 dagar/månad och du kan plocka dem samtidigt eller var för sig. Upp till föräldrarna, deras ansvar om de vill ha ett friår tillsammans, jobba halvtid båda två tills barnen börjar skolan osv. Det viktiga är att föräldrarna tar ansvaret.
Se där ett konstruktivt och enkelt förslag. Sannolikt skulle det innebär att ett antal människor på Försäkringskassan får söka nytt jobb men ur Sveriges perspektiv måste all statlig verksamhet skötas på effektivast möjliga sätt.
Det är lätt att man börjar hitta undantag och tillägg för att täppa till varje tänkbart kryphål. Problemet med det är att man då gör det komplicerat för de 99% som faktiskt vill vara ärliga.

Vad har då detta med företagande och media att göra? Tja, kanske är det helt enkelt ett rop på entreprenörskap även utanför företagen. Ska vi överleva som land så måste vi våga använda logiskt tänkande och inte krångla till allting så mycket som politker har en förmåga att göra alltför ofta.
Vilket av dessa två skattesystem skulle du föredra?

1. För varje krona du tjänar så betalar du 22 öre till staten och behåller själv 78 öre.

2. För varje krona du tjänar så betalar du mellan 0 och 88 öre till staten. Andelen bestäms av hur mycket du tjänat tidigare under året och hur mycket du kommer att tjäna under resten av året. Dessutom är den högre eller lägre beroende på var du bor, hur långt du har till jobbet, när du är född, om du har tjänat pengar på aktier, om du äger ett hus eller en lägenhet. Detta innebär att du inte vet hur mycket du får betala av varje tjänad krona förrän upp till 22 månader efter att du tjänade den.

Anm: punkt 2 är kraftigt förenklad.

Skulle man sedan fortsätta rationaliseringen så skulle man i dessa 22 öre även baka in alla de olika procent som företagen idag tvingas administrera. Det är ju så att för varje krona du tjänar så betalar din arbetsgivare in 30-50% ytterligare i arbetsgivaravgifter, pensionsavsättningar, semesterersättning etc.

Man kan se det som ett fortgående slöseri med våra skattepengar eller se framåt och se möjligheten till förenklingar. Det är bara att hoppas att de blir verklighet snarast. Förenklingarna alltså, slöseriet är redan högtst verkligt.