Ny teknik eller nya företeelser gör att gamla namn kräver prefix. I Sverige har innebandyn tagit över namnet bandy och den gamla sporten kallas numera för isbandy, eller mer nedlåtande utebandy.
För tio-femton år sedan var en tidning en tidning och ingen pratade om papperstidningar. Kanske förvandlas det om några år till p-tidningar (som idag kanske har en märklig klang och associeras med p-film, där p:et står för porr).

I veckan kom ett viktigt genombrott för e-böckerna när Amazon lanserade sin läsare Kindle. I bloggosfären debatteras nu det kopieringsskydd och det hotande monopol som lanseringen innebär. Jämförelserna med musikbranschens DRM-problematik är tydlig. Dessutom saknas fortfarande en gemensam standard för e-böcker så att läsarna slipper fundera över om de kan använda en köpt bok överallt (mobiltelefon, laptop, stationär dator).

Nu läser jag också att e-boksvänner börjat prata om e-books och p-books, på svenska e-böcker och p-böcker (pappersböcker).
Läster rentav en bloggare som provat att läsa en pappersbok och noterade nackdelarna med det (tung, skrymmande, blir trött i armarna av att hålla den, tvungen att lägga i bokmärke manuellt etc). Intressant perspektiv.
Själv tror jag som sagt att det om tio-femton år blir rätt ovanligt med p-böcker i våra hem. Bokhyllor fyllda med böcker kommer att kännas lika omodernt som en hylla med VHS-filmer (snart samma sak med DVD-filmer).

Kommer vi att få ett pappersbokslöst samhälle?