Ska försöka summera intrycken efter två dagars konferens i Stockholm på SIME. Förra året var jag lyrisk när jag kom hem igen, så många spännande talare från hela världen och det kändes verkligen som om ämnena var heta och man fick höra nya saker.
Jag har inte riktigt samma känsla i år. Det fanns ett par höjdpunkter, men det nådde inte riktigt lika högt som sist. Visserligen fanns det inget riktigt lågvattenmärke i år - vilket förra året bjöd på - utan en jämn bra kvalitet.
Diskussionen om hur UGC (User Generated Content) på sikt bör ersättas av TGC (Talent Generated Content) är intressant och helt korrekt. Som Alexander Bard hela tiden strider för - alla är inte lika duktiga på att producera text, musik eller bilder och det är talangerna folk vill se. Däremot är jag inte lika övertygad som han om att skivbolagen kommer att vara starkare än någonsin om några år.
Han glömmer även att det faktiskt finns en marknad även för amatörerna, precis som det alltid funnits. Det är inte kvalitet som lockar släktingar att lyssna igenom en blockflöjtskonsert med 7-åringar, det är att man känner någon som spelar.
De flesta bloggar läses av folk som känner den som skriver. Ett fåtal stjärnbloggare kommer att kunna leva på det, men de flesta ser det som ett sätt att dela med sig av tankar till likasinnade eller släktingar.

Esther Dyson pratade om Attention Economy liksom ett antal andra talare. Alla vill ha uppmärksamhet. Det hänger ihop med UGC/TGC men kan även vara nyttigt för alla företag, både online och offline.
Kunden vill bli sedd. Om man lämnar klagomål gör man det för att man bryr sig, det kan faktiskt vara lika mycket av kärlek som av hat. Tyvärr är det få företag som uppskattar ärlighet. De vill gärna blunda för produkter med dålig kvalitet, lånsam leverans eller obefintlig kundtjänst.
De som lyckas lösa detta blir vinnare i framtiden. De som kan uppmärksamma kunderna kommer att få både kärlek och lära sig mycket om hur de kan utveckla sin produkt.

Personligen tyckte jag också International Herald Tribunes executive editor Michael Oreskes synpunkter om hur demokratin påverkas i en fragmenterad medievärld där vi inte längre har en gemensam tidning som "alla" har läst. Det finns vissa risker med att alla väljer sin egen mediekanal. Var kommer de stora samhällsfrågorna att debatteras i framtiden?

Så mot bakgrund av det, här kommer några råd till SIME-folket som jag hoppas att de tar till sig inför nästa år.
Precis som e-handel inte bara handlar om att designa en snygg sida utan mer om osexiga saker som logistik, betalningshantering, lager etc så är en konferens mycket logistik.
Där brister SIME.
Hela registreringen på plats var extremt amatörmässig. Det var förvirring och köer. Folk fick bekräftelser per sms eller mail men ändå saknades många förtryckta namnlappar (där texten satts i gult på svart med 8 punkters storlek, helt oläsligt även då man står en meter ifrån den man pratar med) och då stod arrangörer och letade i printade papperslistor... Med Google som sponsor kanske man skulle haft det på en dator med snabb sökning?
Dessutom visade det sig att det inte fanns någon som helst kontroll, vem som helst kunde gå från gatan rakt in och ta en namnbricka och gå in och lyssna gratis om de velat.
Oseriöst när besökare ändå investerar 10.000 kr för att komma och lyssna. Dags att plocka in ett proffs som ordnar den grundläggande logistiken.

På scen var det flashigt, häftiga effekter och filmsekvenser. Jättecoolt och helt rätt. Mycket humor och en kunnig moderator i Ola Ahlvarsson.
Men samtidigt (precis som förra året) uppdaterades inte namn på deltagare i paneler då det blivit sena förändringar. Kan man sända videosnuttar och redigera dem under evenemangets gång måste man kunna skriva in några textrader i en powerpoint (eller vilket program de nu nyttjar).
Nu fanns det flera tillfällen då det var svårt att uppfatta vem som hade kastats upp på scenen i en sista-minuten-panel.
Av erfarenhet vet man att en person på scen som deltar i en paneldebatt bör få åtminstone 8-10 min sammanlagt för att kunna ge ett par vettiga kommentarer. Att då klämma in fem paneldeltagare på 20 minuter blir snuttifierat speciellt då vissa deltagare vill ta plats, precis tvärtemot syftet med en konferens där fördjupning borde stå i fokus.
Jag saknar riktigta key note speakers som ges möjlighet att under 40-45 minuter gå på djupet i något ämne. Det fanns många intressanta personer på plats men det kändes på något sätt som om en del av dessa aldrig fick utrymme att visa vad de kunde och dela med sig av detta.
Dessutom är det en dödssynd att inte följa tidsschemat, gång på gång så var det förseningar på uppåt en kvart.
E-handel gavs väldigt lite utrymme på årets SIME trots att denna växer explosionsartat. Vi börjar få en del jättar på det området i Sverige och det är trots allt deras annonspengar som finansierar det mesta av underhållning och media på nätet.

Det bestående intrycket av konferensen som ändå etsar sig fast är: Har det verkligen inte hänt mer nytt sedan förra året?

Det är mycket som är bra med SIME men också många enkla detaljer som måste förbättras för att besökarna ska få valuta för pengarna. Även om det är kul med fest och mingel så måste det finnas affärsnytta även inne i salen på ett sånt här evenemang.