2008-07-03

Jag såg pressfotografernas framtid på webben

Hamnade idag på HD.se och klickade in på ett bildspel från EM-fotbollen som fotografen Roland Bengtsson satt ihop. Riktigt vackra bilder som kanske inte fått plats i nyhetstidningen. Det visar att det fortfarande är stor skillnad på bilder tagna av en riktigt duktig fotograf och oss amatörer. Även om vi idag kan köpa digitalkameror för några tusenlappar som är lika bra som de heltidsfotografernas arbetsgivare betalade 100 000 kronor för i slutet av 1990-talet. Kunskapen att hantera verktyget är dock avgörande, oavsett om det är en fotboll eller en kamera. Men till poängen. Detta bildspel, gjort som en film i helskärmsformat med ljud gav en annan tanke. Kanske är det så tidningens multimediareportage ska se ut? Det behöver inte alltid vara rörlig bild. En speakerröst till musiken hade höjt upplevelsen ytterligare i mina ögon (och öron). Dagstidningarnas hemsidor har blint följt YouTube-formatets genomslag som lösning. Dagspressen förfogar ju faktiskt fortfarande över något som många andra inte har - proffsiga fotografer. Vad man behöver anställa i nästa steg är kanske producenter, de som kan mixa ihop små bildpresentationsfilmer på ett par minuter som komplement till de skrivna texterna. Det skulle vara nyskapande. Nytt (nätet) och gammalt (fotokonsten) i en skön förening. Samtidigt visar de också att YouTube-formatet har sina poänger i miniserien Lillsemester med Lillhonga. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Media, Internet

2008-07-01

Exklusivitet ur Expressens synvinkel x 2

Skrev för ett tag sedan om konflikten mellan svensk fotboll och media efter att landslagsledningen gett Svenska Spels webb-tv nyheter före övrig media. Då "rasade" bland andra Expressens Mats Olsson i olika medier (hela Olsson-krönikan här) och tyckte det var lite stötande att spelare och ledare sålde sig (eller intervjuer) till högstbjudande. Eller rättare sagt, han tyckte att "Alla säljer, alla köper, den som betalar mest får de flesta fördelarna och det är inte horan man ska hänga det är torsken." Undrar vad han tycker om veckans nyhet på Resumé om att hans egen tidning enligt uppgift betalt 100 000 kronor för en intervju med en artist som nyligen dömdes till fängelse för narkotikabrott? I exemplet ovan var det Svenska Spel som var "torsken", i veckan var det Expressens tur att vara "torsk".

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Media

2008-07-01

Konsertarrangörer vill inte ha gratis reklam

Har du varit på konsert i sommar? Det har jag vid ett par tillfällen, senast Springsteen på Parken i Köpenhamn. Varje gång blir jag lika förundrad över det fortfarande existerande förbudet mot kameror på arenan. "Foto/video/audioutstyr må ikke medbringes til arrangementet" står det på den danska biljetten. I ett mail förtydligade de dock att "Mobiltelefoner med kamerafunktion må gerne medbringes, men det er ikke tilladt at fotografere med dem." Det är väl rent praktiskt - idag finns knappast telefoner utan kamera. Samtidigt ett förbud som är svårt att övervaka. Det verkar inte vara någon seriös jakt på dem som fotograferar och trotsar förbudet och jag har sett många som fotograferat och filmat med både mobiler och större kameror. Mindre än ett dygn efter konserten kunde jag hitta mer än tio filmklipp på Youtube från Köpenhamnsspelningen och fler tillkommer hela tiden. Den intressanta frågan är - skulle någon person efter att ha tittat på dessa klipp avstå från att gå på konserten? Snarare fungerar de på samma sätt som filmtrailer med skillnaden att varje konsert (i alla fall med Springsteen) är unik i sin sammansättning. På Bruce Springsteens officiella hemsida finns det gott om material. Där kan man till och med hitta en låtlista över söndagens konsert (och tidigare spelningar på turnén). Det går att provlyssna på samtliga låtar på samtliga album som han gett ut sedan 1973. Dessutom finns det flera filmklipp från konserter, dock inte från alla. Eftersom videokameror användes för storbildsskärmen under konserten borde det inte varit omöjligt att lägga ut några klipp till fansen, kanske rentav på Youtube. Ska bli spännande att se när artister och konsertarrangörer vaknar och skriver så här på sina biljetter: "Ta gärna med din mobiltelefon eller annan digitalkamera till konserten så att du kan skapa dig ett minne för livet. Vi uppmuntrar fotografering samt video- och ljudupptagningar för icke-kommersiellt bruk." Och sedan skulle man självklart skapa en sajt där alla fans kan ladda upp sina bilder och sina kommentarer efter varje konsert. Jag är övertygad om att det hade gjort mer för varumärket än dagens inställning där man vill förbjuda besökarna att visa vad de upplevt. Kanske finns det redan arrangörer/artister som tillåter det men som jag inte upptäckt?

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Marknadsföring, Internet

2008-06-25

Medias splittrade syn på anonymitet

Anonyma källor är en ovärderlig hjälp. Anonyma kommentarer är oseriöst. Ungefär så kan man sammanfatta gammelmedias syn på anonymitet i samhällsdebatten och journalistiken. Efter decennier med försvarandet av principen med anonyma källor (vem skulle våga avslöja missförhållanden och brott om de inte fick göra det anonymt?) har man nu gått över till att måla upp skräckbilder av anonyma kommentarer (ska vem som helst kunna tycka till om texter utan att behöva stå bakom det med sitt namn?). Nu är det självklart inte så här svart-vitt. Men det finns nog anledning för media att faktiskt fundera en extra gång över alla tillfällen då de baserar sina artiklar på anonyma källor utan att blinka, utan att fundera över vilken hemlig agenda intervjupersonen har. Och visst finns det en poäng i att de anonyma kommentarerna har en tendens att bli grövre, råare och slarvigare än de insändare som man faktiskt sätter sitt namn på. Eller kanske inte. Med erfarenhet av insändare så har jag sett många exempel på hur folk faktiskt sätter sitt namn på nästan vad som helst även om det i genomsnitt blir mer genomtänkt. Det är ingen tvekan om att kommentarer berikar webbens nyhetssajter. Dels för att de utgör källkritik (det är alltid gott om faktafel i allt som skrivs), dels för att det faktiskt gör att vem som helst kan komma till tals (på gott och ont). Tidningarna har ännu inte förstått det här med dialog. Tar lokala HD.se som exempel. Med sin tekniska plattform är det vanligt att artiklar publiceras i flera versioner. När man gör en uppdatering så får den inte samma URL som den ursprungliga artikeln. Förutom att det därmed finns två versioner online (och folk som varit snabba att länka till den driver trafik till "fel" artikel) så tappar de ofta många av kommentarerna eftersom de var knutna till den ursprungliga artikeln... Den som lyckas lösa knuten med kommentarer har en riktig vinnarprodukt. Tänk om du kunde skapa en unik signatur som du kunde använda på alla sajter runtom på nätet där du kommenterar. Alla kommentarer skulle sedan kunna samlas på en sajt tillsammans med länkar till de artiklar/blogginlägg du kommenterat, typ: allakommentarer.se/minuniksignatur/ Du skulle förstås också kunna välja att se även övriga inlägg (av andra användare) Nyckeln är förstås att kunna "prata" med alla de hundratals publiceringsplattformar som existerar ute på nätet. Men visst är det lockande att ha "certifierade signaturer" till de anonyma kommentarerna? Även om man fortfarande är anonym så finns det då en viss status att upprätthålla, ju fler vettiga kommentarer din signatur skrivit - desto större anledning att hålla nivån på nya kommentarer? Varje kommentar blir helt enkelt en investering i trovärdighet. Och för den som vill finns ju fortfarande möjlighet att inte vara anonym utan länka till sin blogg eller webbplats.

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Media, Internet

2008-06-13

Gå direkt till Läsaren utan att passera Tidningen

En intressant debatt rasar (?) just nu i medievärlden. Först var det konflikten mellan Lagerbäck/Zlatan och diverse journalister. Nu kommer nästa steg som är betydligt mer intressant i mina ögon. Svenska Spel och Svenska Fotbollförbundet gör tillsammans webb-tv. Igår släpptes nyheten om att Alexandersson inte kan spela mot Spanien. Det skedde i ett webb-tv-inslag på förbundets och företagets hemsida (vilket de ser som en PR-fullträff). Samtidigt medverkade inte Lagerbäck på pressträffen. Det här ledde till sura reaktioner från journalister såklart. I en TT-text på hd.se läser jag att det inte var någon slump. "Svenskaspel.se webb-tv har som enda media tillgång till en gräddfil rakt in i det innersta av landslaget." skriver Svenska Spel på sin hemsida, enligt TT. Det intressanta i det här är att man kan se det ur två synvinklar, beroende på vems glasögon man har. Medias: Företag/förbund/personer kan vägra att tala med samtliga medier och välja ut kanaler som inte ens är riktiga granskande journalister. Det är en fara för demokratin och den fria pressen när bara "snälla frågor" kommer att ställas. Den intervjuades: Företag/förbund/personer kan välja att kommunicera hela sitt budskap direkt till läsarna samtidigt som journalisterna får informationen utan risk för att det förvanskas/felciteras/felvinklas. Läsaren får tillgång till Källan utan mellanhänder. Det som händer nu har egentligen pågått i många år. Webben gör det möjligt för alla att ha sin egen mediekanal. Alltifrån den lilla föreningen med 200 medlemmar (som i alla år varit frustrerade över det bristande intresset hos lokaltidningen för just deras verksamhet) till de stora förbunden och företagen (som i alla år varit frustrerade över att media alltid hittar negativa vinklar och struntar i positiva nyheter). Det här är tufft för media som alltid varit vana vid att ha kontroll. Först blev dagstidningarna passerade av tv på snabba nyheter som plötsligt kunde sända samma dag utan att vänta på pressläggning. Sedan passeras tv plötsligt av att vem som helst kan sända rörliga bilder via internet - i direktsändning med mobiltelefon. I framtiden är det ingen självklarhet att alla ställer upp för alla medier alltid. Om du hade kunnat välja - hade du inte hellre blivit intervjuad av en journalist som du har förtroende för (i form av att han/hon är seriös och insatt) än någon som du vet kommer att förvränga varje ord och missa grundläggande fakta? Hm, i framtiden? Nej, faktiskt är det så redan idag. Visst finns det uppenbara risker också. En del kommer att välja bort att prata med medier överhuvudtaget. Det blir "Jag har inga kommentarer utöver det som jag skrivit på min blogg" eller "Jag har inga kommentarer utöver dem jag lämnat i intervjun med dessa två utvalda tidningar". Samtidigt tror jag också att företag/förbund/personer kommer att se ett värde i att vara tillgängliga för frågor från så många som möjligt. Men kanske är just presskonferenser ett utdöende släkte. Kanske är det dags för nya verktyg som chattar, eventuellt sådana där journalister kan ställa ej publika frågor för att kunna få sin specifika vinkel. Fotbolls-EM engagerar journalistkåren. Bevakningen är intensiv. Och även journalister måste emellanåt sätta sig in i det andra perspektivet även om det är svårt. De måste ställa sig frågan - vem är det vi månar om; Läsarna/tittarna eller vårt jobb?

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Media, Marknadsföring, Internet, Kommunikation

2008-06-13

Verksamhetsberättelse på papper - snart historia?

Fick häromdagen en tjock, påkostad (och för all del vacker) verksamhetsberättelse i min hand från Hockeyförbundet. Det är elegant och snyggt. Men samtidigt funderade jag över det som alltfler i branschen frågar sig - finns det en framtid för tryckta årsredovisningar och verksamhetsberättelser? Och i så fall varför? Om man tittar till nyttan så finns det fördelar med papper: Kan ta den med sig och läsa/bläddra Kan göra anteckningar i den och stryka under Behöver inte fundera över att kunna läsa den i framtiden Nackdelarna: Dyrt att trycka och distribuera Skrymmande (den som varit i branschen vet hur mycket plats 5000 exemplar av en 64-sidig tidning på tjockt papper med limmad rygg tar) Utrymmeskrävande (i bokhyllan för mottagaren, risken är uppenbar att den åker ut efter något år och därmed faller nyttan med att papper är ett framtidssäkert format) Nej, jag tror faktiskt inte att verksamhetsberättelser har en framtid på papper. En digital utgåva som kan läsas på skärm är alltid tillgänglig. Det finns redan idag format där man kan göra anteckningar och noteringar, räkna med att det blir ännu fler exempelvis genom att alla som läser den också kan se andras noteringar. En diskussion kan då uppstå. Men det som framför allt kommer att döda pappret som distributionsform här är nog de ekonomiska aspekterna. Tryck- och portokostnaderna går inte att motivera när det finns fullgoda alternativ. De stora företagen blir först att anamma det, framför allt de som har många aktieägare och intressenter. Men näst på tur står sannolikt alla andra, förbund och föreningar. Förelarna med den digitala distributionen: snabbare och enklare spridning obegränsad "upplaga" kräver inget utrymme ger utökade möjligheter till exempelvis videoinslag för att öka upplevelsen Nackdelar: Viss osäkerhet kring lagring och framtidssäkra format Gäller att hålla rätt på var den finns tillgänglig, alternativt spara ner kopia Måste ändå producera en tryckt version för att uppfylla vissa myndigheters krav, en sk legal version (som även Telia producerar) Risk för att kostnader springer iväg eftersom det går att göra mer digitalt (video, animeringar, navigering etc) Vad tycker ni andra? Vad är för- och nackdelar med en digital verksamhetsberättelse? Och när trycks den sista årsredovisningen? Här är några exempel på digitala årsredovisningar: Lindex TeliaSonera

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Företagande, Kommunikation

2008-06-04

Läsplatta bättre än papperstidning i duschen

En vanlig invändning mot e-boksläsare eller andra elektroniska enheter när de jämförs med en papperstidning eller p-bok är att man inte kan ta den med sig överallt. Som i badet exempelvis. Läser en artikel på computersweden.se där Joakim Jardenberg intervjuas. Han säger att han allt oftare tar med sig mobilen i badkaret. Då inser jag plötsligt hur coolt det vore att läsa tidningen i duschen. Det är något som aldrig kommer att gå med en papperstidning men är fullt möjligt med en bra läsplatta inom några år. (Kanske redan idag) Det går ju faktiskt att göra en vattentät bärbar läsplatta/minidator. Tänk stötsäker och vattentät till 10 meters djup. Efteråt torkar du bara av den med en trasa så att du inte får fläckar av schampoo eller saltvatten (om du haft den med till stranden). Viss risk för repor om man blandar sand och vatten kanske? Där finns ett tufft argument för trädkramarna (som jag skrev om igår) att bemöta.

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Media, Internet

2008-06-03

Papperstidningar och andra trädkramare

I höst är det tio år sedan jag lämnade Allers Förlag. Redan något år tidigare började diskussionerna om inte veckotidningarna borde få hemsidor på webben. Koncernen ville skynds långsamt. Nu läser jag i en intervju på Internetworld att tio år senare har det för många titlar på Allers Förlag inte hänt någonting - trots att människor idag spenderar mer tid på internet än tv-tittande och reklaminvesteringarna på webben är mycket större än de i magasinen (4 miljarder jmf med 0,8 miljarder 2007)... Internetworld citerar: "Flera tidningar vill ut på nätet, men jag håller emot. Det finns ingen anledning att stressa. Jag tycker att vår takt på en till fyra nya sajter per år är alldeles lagom, säger Susanne Willfors på Allers." Även Allers läsare (mest 55+) är idag ute på nätet. Dagstidningsfolk från hela världen har samlats i Göteborg för att slå sina kloka huvuden ihop. Många av dem har valt att stoppa huvudet i sanden och lyfta fram statistik som visar att världens samlade upplagor för tryckta nyhetstidningar växer (tack vare att länder som Indien och Kina nu har miljoner fler människor som har råd att ha en tidning samt de ökade mängderna gratistidningar). De talar tyst om hur västeuropa och USA redovisar sjunkande upplagor och minskade annonsintäkter. Seth Godin kanske är på rätt spår när han pratar om trädkramare som begrepp. Eller rättar sagt ställer han frågan "Äger du träd?" i ett blogginlägg som till stor del handlar om det faktum att bokförlag tar ut samma pris för en e-bok som för en p-bok. "Tydligen räknar inte förlagen papper, lagring, inventering, returer och fraktkostnader i sina kostnadskalkyler" skriver han. Många förlag och tidningsföretag agerar alltså som om de ägde träd eller tryckerier (något som många tidningar visserligen gör men inte många bokförlag) då de väljer att inte satsa på ny teknik. Istället öppnar de för andra att göra det. Tänk att företag som Lulu och svenska kopian Vulkan tillåts växa till framtidens kombination av förlag och distributörer och att det inte är några etablerade förlag (eller tryckerier) som står bakom satsningarna. Nej, trädkramarna överlämnar glatt initiativet till nya aktörer. Seth påpekar att det inte handlar om träd utan kan lika gärna handla om kemikalier (fotoindustrin), plast (film- och musikindustrin) eller datorer (PC:n kan komma att ersättas av mobiltelefoner). Varför inte lägga till olja (bilindustrin) där Saab och Volvo är bra exempel på hur man kan missa ett paradigmskifte. Seths slutsats: "Om du jobbar på en dagstidning som känner så här, då är varje dag du stannar en bortkastad dag." Själv kan jag bara titta tillbaks på de tre papperspublicister (Allers, Egmont och NST - numera HD/NST) jag varit anställd hos. Alla var de extremt lånsamma att ta till sig nätets möjligheter och ärligt talat så har ingen av dem ännu kommit speciellt långt, trots en del satsningar genom uppköp (Allers har exempelvis köpt Spray och Blogg.se men har hittills haft svårt att transformera sina gamla produkter till den digitala nutiden) och via egna IT-avdelningar uppbyggda (läs hemmasnickrade) webbplattformar. Kanske är det dags för alla gamla företag att börja fundera över hur länge trädkramarna ska få bestämma strategin? Det kommer en tid då de är ensamma kvar i skogen.

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Media, Böcker, Företagande, Internet

2008-05-30

Nytt grepp - författarvideos

I veckan släppte Bonniers en ny kul webbplats, Bonniervideo. Där lägger de ut lågbudgetproduktioner av videosnuttar med olika författare. Det känns helt rätt. Det häftiga är att bloggare kan publicera klippen. Så här exempelvis som detta klipp där Jens Lapidus berättar om känslan av att bli recenserad.   Kul med gamla förlag som vågar sig på nya grepp. Dessutom har de inte slösat resurser på att utveckla en egen lösning för videoklippen utan nyttjar YouTube. Sedan har de lagt till en liten extrafunktion där man kan dela med sig klippet med kopplingar till beställning av böckerna. Det enda man kan sakna är förstås en koppling där bloggaren faktiskt får betalt för de köp som förmedlas den vägen.   Aldrig fucka upp av Jens Lapidus Det behöver inte vara så dyrt att vara innovativ.

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Böcker, Marknadsföring, Internet

2008-05-30

Gratis varuprover funkar även online

Du ser dem titt som tätt på stan. Företagen som gör event och delar ut gratis varuprover. Det finns inklistrade påsar med schampoo i tidningar eller rentav hela flaskor med dryck under lönehelgerna. Syftet är detsamma, kunden får möjlighet att prova och om de gillar varan så kommer de att köpa den. Tröskeln att testa plockas bort med ett gratis varuprov. Tidningar har länge använt den här strategin, att "sampla tidningar" i samband med event är ett prisvärt sett att få fler att provläsa. Tryckkostnaden är marginell. På internet är kostnaden för gratisprover dessutom noll. Det kostar nästan ingenting (om man bortser från serverkostnader) för exempelvis musikindustrin att ge bort gratisprover av sin musik. Hur kommer det då sig att det görs i så begränsad skala? En som testat är Trent Reznor i Nine Inch Nails. I början av mars fick han rubriker när han släppte sitt nya album i fyra delar (Ghost I-IV) i en rad olika prisklasser och versioner. De unika var dock att han gav bort Ghost I. Han till och med laddade upp det på Pirate Bay så att vem som helst kunde ladda ner det. Sedan fanns det fem olika alternativ för fansen att välja på: Gratis - de första nio låtarna i MP3-format utan kopieringsskydd 5 dollar - samtliga 36 låtar + en 40-sidig pdf 10 dollar - alla låtarna på två CD-skivor med en 16-sidig broschyr 75 dollar - Deluxe Package (2 CD-skivor, 1 DVD, Blue Ray-skiva) 300 dollar - Ultra Deluxe Package (Blue Ray-skiva, DVD, videos, lyxförpackning etc) i begränsad upplaga (2500 ex) De två dyrare inkluderade extraversioner av musiken i flerkanalsformat för dem som gillar att mixa exempelvis. Effekten? Han sålde slut på de 2500 exemplar av lyxpaketet. Med andra ord en intäkt på 750 000 dollar (4,5 miljoner kronor) vilket inte är illa på några dagar - utan hjälp av ett stort skivbolag. Lägg till det inäkter från övriga varianter. Självklart spelar det in att han är nästan ensam på marknaden om att göra detta. Men det får en ändå att fundera. Själv överväger jag en satsning på mitt författarskap och välja egen utgivning på något nytt innovativt sätt istället för att vända mig till de stora förlagen och hoppas på lyckan i deras urvalslotteri. Förlagen har expertkunskaper som är ovärderlig. Men det går samtidigt att upphandla samtliga dessa tjänster på marknaden och förmodligen få ihop ett dream-team som är ännu vassare. Trent Reznor bevisar att det är möjligt.

Av Sölve Dahlgren :: 0 Kommentarer :: :: Reklam, Marknadsföring, Internet